Lähetä näyte tai korjaus

Jag heter Lisa. Jag är en flicka, det hörs förresten på namnet. Jag är sju år och blir snart åtta. Ibland säjer mamma:
”Du som är mammas stora flicka kan
väl torka disken i dag."
Och ibland säjer Lasse och Bosse:
”Inga småjänter får va med och leka
indianer. Du är för liten."
Så därför undrar jag om jag egentligen är stor eller liten. När en del tycker att man är stor, och en del tycker att man är liten, så är man kanske alldeles precis lagom gammal.

När vi hade klätt färdigt, fick vi öva sångerna som vi skulle sjunga på examen. "Hallå, dig ropar solens sken" och "Tänker du att jag förlorader är, fast jag din gunst ej har." En flicka som heter Ulla sjöng så här: ”Tänker du att jag förlorader är, fast jag ingen gumse har.” Hon trodde att det var så i visan. Det var väl tur att Fröken hann tala om för henne hur det verkligen var, så att hon sjöng rätt på examen!

"Pax för att ligga i mitten", skrek jag.
Och så bäddade vi ner oss i höet. Det luktade så gott, men det stacks. Fast när vi hade svept in oss i filtarna låg vi riktigt skönt.
Vi låg och pratade med varann och undrade hur det skulle vara att vara en riktig luffare, som sov i lagårdar alltid. Anna sa att hon trodde det skulle vara trevligt. Vi var inte ett dugg sömniga. Bara hungriga. Och vi passade på att äta upp våra smörgåsar innan det blev för mörkt. Men till sist var det så mörkt omkring oss, så när vi höll handen framför ansiktet, kunde vi inte se den.